Leptospiros hos hund - symtom, smitta och behandling

En hund som plötsligt blir slö, får feber eller börjar dricka och kissa mer än vanligt kan ha många olika sjukdomar, men leptospiros är en av dem som behöver tas på allvar. Sjukdomen orsakas av bakterier, kan skada njurar och lever och i ovanliga fall även smitta människor. Här går jag igenom smittvägar, symtom, behandling, vaccination och vad du bör göra om du misstänker leptospiros.

Vad är leptospiros och hur smittas hundar?

Leptospiros är en infektion med bakterier av släktet Leptospira. Många infekterade hundar blir aldrig tydligt sjuka, men en del får ett allvarligt förlopp med påverkan på njurar, lever och ibland lungor. SVA beskriver sjukdomen som relativt ovanlig hos hund i Sverige, även om ett mindre antal fall diagnostiseras varje år.

Bakterierna utsöndras framför allt i urin. Hunden kan smittas när bakterier kommer in genom slemhinnor, små sår eller skadad hud. Det vanligaste scenariot är att hunden dricker ur eller nosar i relativt varmt, stillastående vatten som förorenats av urin från råttor, andra gnagare eller ett infekterat djur.

Risken ökar efter perioder med mycket regn eller översvämningar, särskilt när temperaturen ligger omkring 15 till 20 grader. Leptospirabakterier trivs bättre i fuktiga miljöer än i kyla och uttorkning. En lerig vattenpöl i stadsparken kan därför vara mer relevant än en klar, rinnande fjällbäck.

Smitta kan även ske genom bett, genom att hunden äter ett infekterat smådjur eller genom nära kontakt mellan många hundar. En viktig detalj som ofta missas är att både råttor och hundar kan bära bakterien utan att själva se sjuka ut.

Vilka symtom ska få varningsklockorna att ringa?

Symtomen varierar från mycket milda till livshotande. I början kan leptospiros se ut som en vanlig infektion eller magåkomma, vilket gör det svårt att bedöma hemma. Jag reagerar särskilt när en hund får feber och tydlig slöhet tillsammans med förändrad törst eller urinering.

En del hundar får även gulfärgade slemhinnor, snabb andning eller tecken på akut njur- eller leversvikt. Valpar och unga hundar kan drabbas hårdare, men ålder eller ras räcker inte för att avfärda sjukdomen. En vuxen hund som nyligen badat i misstänkt vatten kan också behöva utredas.

Symtomen säger inte ensamma vad hunden har. Liknande tecken kan ses vid andra infektioner, förgiftningar och njursjukdomar. Därför är det viktigare att agera på hundens allmäntillstånd och möjliga exponering än att försöka ställa diagnosen själv.

Vad ska du göra vid misstanke?

Ring veterinär samma dag om hunden har feber, är tydligt påverkad, kräks upprepade gånger eller dricker och kissar onormalt mycket. Sök akut om hunden är mycket svag, har svårt att andas, blöder, inte får behålla vatten eller nästan inte kissar alls.

Berätta redan i telefon om hunden har druckit ur stillastående vatten, varit nära råttor, rest utomlands eller träffat många hundar. Om leptospiros är möjlig kan kliniken planera mottagandet och hygienrutinerna bättre. Vänta inte på att alla typiska symtom ska komma, eftersom tidig behandling kan påverka förloppet.

Tills du fått veterinärens råd bör hunden hållas lugn och borta från andra hundar. Låt den kissa på en plats där människor och djur inte behöver gå, undvik att röra urin med bara händer och tvätta händerna noggrant efter kontakt. Ge inte människomediciner eller antibiotika som blivit över hemma.

Hur ställs diagnosen och hur behandlas sjukdomen?

Veterinären kombinerar hundens symtom och sjukdomshistoria med blod- och urinprov. Blodprover kan visa hur njurar, lever och vätskebalans fungerar, medan PCR kan användas för att leta efter bakteriens genetiska material. Ett negativt prov utesluter inte alltid infektion, särskilt om provet tas tidigt eller efter påbörjad behandling.

Antikroppstest kan också behöva upprepas. Ofta tas två blodprover med minst en veckas mellanrum, helst omkring två veckor, eftersom antikropparna inte alltid hunnit bildas när hunden först blir sjuk. Ett enstaka positivt prov måste därför tolkas tillsammans med symtom, eventuell vaccination och andra provsvar.

Behandlingen består av antibiotika och understödjande vård. En svårt sjuk hund kan behöva läggas in för dropp, övervakning, näring och korrigering av saltbalansen. Ibland krävs intensivvård om njurarna fungerar dåligt eller om hunden blir kraftigt uttorkad.

Även när hunden verkar återhämta sig behöver veterinärens råd följas noggrant. Infekterade hundar kan fortsätta utsöndra bakterier i urinen under flera veckor. Det är därför inte läge att direkt återgå till hundrastgård, träningsgrupp eller gemensamma vattenskålar.

Kan leptospiros smitta från hund till människa?

Ja, leptospiros är en zoonos, vilket betyder att den kan överföras mellan djur och människa. För människor sker smittan främst genom kontakt med urin eller vatten som förorenats av urin. Bakterien kan ta sig in genom små sår, rispor och slemhinnor i ögon, näsa eller mun.

Smittrisken från hund till människa är låg, särskilt efter att korrekt antibiotikabehandling har påbörjats, men den är inte noll. Använd engångshandskar vid rengöring och urinhantering. Vid risk för stänk eller aerosol, till exempel vid spolning av en förorenad yta, kan även munskydd och ögonskydd behövas.

Tvätta händerna efter all omvårdnad och låt inte hunden slicka på ansiktet under den akuta sjukdomsperioden. Rengör enligt veterinärens instruktioner och undvik att skapa stänk. Torr rengöring först och försiktig hantering är klokare än att direkt spola en yta med högtryck eller mycket vatten.

Om någon i hushållet får feber, huvudvärk, muskelvärk, kräkningar eller röda ögon efter misstänkt exponering bör personen kontakta vården och berätta om kontakten med hund eller förorenat vatten. Folkhälsomyndigheten betonar särskilt risken efter översvämningar och vattenaktiviteter i sjöar och vattendrag.

Hur fungerar vaccination och förebyggande skydd?

I Sverige behöver de flesta hundar inte vaccineras regelbundet mot leptospiros. Bedömningen kan däremot bli en annan för hundar som ska resa, vistas i områden där sjukdomen förekommer oftare eller har en livsstil med mycket bad, jakt och kontakt med gnagare.

Vaccination minskar risken för allvarlig sjukdom, men skyddet är inte fullständigt. En vaccinerad hund kan fortfarande infekteras och i vissa fall sprida bakterier. Vaccinets skydd är dessutom relativt kortvarigt, så planeringen inför en utlandsresa behöver göras i god tid tillsammans med veterinär.

• Hindra hunden från att dricka ur stillastående vatten, diken och vattenpölar med misstänkt förorening.
• Var extra uppmärksam efter skyfall, översvämningar och vistelse i områden med mycket gnagare.
• Ta med eget vatten och en ren skål på vandringar, träningar och tävlingar.
• Kontakta veterinär inför resa till ett land där leptospiros är vanligare.
• Följ lokala råd om vaccination i stället för att välja schema på egen hand.

Jag tycker att man ska väga vaccination mot hundens faktiska exponering, inte mot generell oro. För en hund som nästan alltid promenerar på torra gångvägar i Sverige kan nyttan vara begränsad. För en jakthund, resande hund eller hund som ofta simmar i varmt sötvatten kan beslutet se helt annorlunda ut.

En enkel säkerhetsrutin när hunden plötsligt blir sjuk

Leptospiros hos hund är ovanligt i Sverige, men sjukdomen är tillräckligt allvarlig för att motivera snabb reaktion. Feber, slöhet, kräkningar och förändrad törst eller urinering ska bedömas av veterinär, särskilt efter kontakt med stillastående vatten eller gnagare.

Det mest praktiska du kan göra är att spara information om var hunden varit, undvika kontakt med urin utan skydd och ringa innan du åker till kliniken. Med tidig veterinärvård, god hygien och en vaccination som anpassas efter risk går det att minska både sjukdomsrisken för hunden och den redan låga smittrisken för familjen.