Ringorm på huden - så ser utslaget ut och så behandlas det

En rund, fjällande fläck som kliar kan vara ringorm, men samma utseende förekommer också vid eksem, insektsbett och borrelia. Här går jag igenom hur ett ringormsutslag brukar se ut, hur smittan sprids, när du bör söka vård och vad du ska göra om en hund kan vara smittkällan.

Så ser ett typiskt ringormsutslag ut

Ringorm börjar ofta som en liten röd, brun eller mörkare fjällande fläck. Den kan klia, men vissa märker nästan ingenting. Efter hand växer förändringen utåt och får ibland en tydligare, något upphöjd kant medan mitten börjar se lugnare ut. Det är den här formen som har gett infektionen sitt svenska namn.

Utslagen kan vara från några millimeter till flera centimeter stora och sitta på armar, ben, bröst, ansikte eller hals. På ljus hud syns rodnaden ofta tydligt. På mörk hud kan färgen i stället vara brun, mörkbrun eller gråvit, vilket gör att man inte ska förvänta sig en knallröd ring i alla fall.

Jag tycker att det viktigaste kännetecknet är kombinationen av fjällning, långsam tillväxt och en mer markerad ytterkant. En helt jämnt röd förändring utan fjällning kan ha en annan orsak, även om ringformen ibland ändå gör bedömningen svår.

Ringform betyder inte automatiskt ringorm

Ett utslag som ser ut som en ring kan också bero på nummulärt eksem, en reaktion efter ett bett eller andra hudsjukdomar. Efter ett fästingbett måste man dessutom tänka på borrelia, särskilt om rodnaden breder ut sig och blir större snarare än fjällar i kanten.

Det går därför inte att ställa en säker diagnos enbart genom att jämföra med en bild. Om förändringen växer, återkommer eller inte förbättras bör en vårdcentral bedöma huden.

Varför får man ringorm och hur sprids smittan

Ringorm är en infektion med så kallade dermatofyter, mikroskopiska svampar som trivs i keratin. Keratin finns bland annat i hud, hår och naglar. Smittan förs vidare genom direkt hudkontakt, men även via handdukar, kläder, sängkläder, borstar, möbler och hårstrån.

Efter smittotillfället kan det ta från några dagar upp till två veckor innan utslagen syns hos en människa. Smittsamheten kan finnas redan innan personen själv har förstått vad förändringen beror på. Därför är det klokt att inte dela handdukar, kläder eller hårborstar med andra i hushållet.

Barn drabbas lättare i miljöer där många har nära kontakt, till exempel i förskolan eller vid idrott. Om ett barn misstänks ha ringorm bör familjen kontrollera om fler har hudförändringar och kontakta vårdcentralen. Enligt 1177 kan barnet vanligtvis återgå till förskola eller skola när behandling har påbörjats och smittrisken snabbt har minskat.

Så minskar du smittan hemma

• Tvätta handdukar, sängkläder, mössor och kläder som varit nära utslaget i minst 60 grader när materialet tål det.
• Tvätta händerna med tvål och vatten efter att du har rört vid utslaget.
• Dela inte borstar, rakverktyg, handdukar eller kläder.
• Undvik nära hudkontakt tills behandling har kommit igång.
• Undersök andra familjemedlemmar och husdjur om fler får liknande märken.

Överdriven städning hjälper inte om man samtidigt missar smittkällan. Det som gör störst praktisk skillnad är att behandla den smittade personen eller hunden, tvätta sådant som används nära kroppen och minska kontakten under den första tiden.

När bör utslaget bedömas av vården

Kontakta en vårdcentral om du tror att du eller ditt barn har ringorm. Det gäller särskilt om utslaget sitter i ansiktet, om flera fläckar tillkommer eller om behandlingen inte ger tydlig förbättring. Svamp i hårbotten behöver bedömas skyndsamt eftersom den kan ge fjällande fläckar, avbrutna hårstrån och kala områden.

Sök vård snabbare om huden blir kraftigt svullen, vätskande eller smärtsam, om du får feber eller om immunförsvaret är nedsatt. Ett utslag efter fästingbett som växer tydligt ska också bedömas, eftersom borrelia kan likna en ringformad hudförändring.

Diagnosen ställs ofta genom att läkaren bedömer hudens utseende och sjukdomshistorien. I vissa fall behövs prov från hud eller fjällning. Jag skulle inte börja med kortisonkräm på eget initiativ när svamp misstänks. Kortison kan dämpa rodnaden tillfälligt och samtidigt göra infektionen svårare att känna igen.

Så behandlas ringorm på hud och i hårbotten

Ringorm behandlas med svampdödande läkemedel. Vid en begränsad infektion på kroppen används ofta kräm, medan mer omfattande utslag, infektion i hårbotten eller utebliven effekt kan kräva tabletter. Valet beror bland annat på var infektionen sitter, hur stor den är, patientens ålder och om det finns andra sjukdomar eller läkemedel att ta hänsyn till.

Följ ordinationen även om klådan försvinner snabbt. Huden kan se bättre ut innan svampen är borta, och om behandlingen avslutas för tidigt ökar risken för att infektionen kommer tillbaka. Om utslaget inte börjar förbättras enligt vårdens instruktioner bör du höra av dig igen i stället för att byta mellan flera krämer på egen hand.

Vid svamp i hårbotten räcker kräm normalt inte, eftersom infektionen sitter längre ner i hårsäckarna. Där används vanligen behandling via munnen och ibland även ett kompletterande schampo. Hårborstar, mössor och andra saker som varit nära hårbotten behöver rengöras noggrant.

Vad kan du göra under tiden

Håll huden ren och torr, men skrubba inte området. Använd en egen handduk och täck inte utslaget med ett tätt förband om vården inte har rekommenderat det. Vid klåda kan en sval kompress ge tillfällig lindring, men den behandlar inte själva infektionen.

Om flera personer i hemmet har utslag behöver alla bedömas. Annars kan infektionen gå runt mellan familjemedlemmarna och se ut som en behandling som inte fungerar.

Kan hunden vara smittkälla

Ja, även hundar kan bära dermatofyter och smitta människor, även om ringorm är vanligare hos katt än hos hund. Hos hund syns infektionen ofta som runda hårlösa fläckar, fjällning, mjäll eller avbrutna hårstrån, särskilt runt ansikte, öron och hals. Klåda kan förekomma, men är inte alltid tydlig.

Enligt SVA krävs mykologisk undersökning av hår, hud eller skorpor för att bekräfta infektionen. Ett negativt första prov utesluter inte alltid ringorm, och odling kan ta upp till två veckor. Därför bör du inte försöka avgöra smittan enbart genom att titta på hundens päls.

Misstänker du ringorm ska hunden undersökas av veterinär och hållas borta från nära kontakt med andra djur tills du fått råd. Behandlingen består ofta av både läkemedel som ges via munnen och ett medicinskt schampo. Miljön behöver samtidigt rengöras eftersom svampsporer kan följa med hår, damm, filtar, borstar och transportburar.

Läs också: Artros i hundens framben - Symtom, orsaker & åtgärder

Städa utan att sprida problemet

Börja med att ta bort hår och synlig smuts mekaniskt. Därefter kan ytor och föremål desinficeras med ett medel som har effekt mot svampsporer och som är säkert för materialet. Desinfektion fungerar sämre på smutsiga ytor, så ordningen spelar roll.

Tvätta hundens filtar och bäddar så varmt som materialet tillåter. Dammsug ofta och töm dammsugaren försiktigt. Jag skulle också undvika att låna borstar, klippmaskiner och transportburar tills infektionen är utredd. Svampsporer kan överleva länge i torra miljöer, vilket gör att noggrann sanering ofta är minst lika viktig som själva medicinen.

Det här gör störst skillnad när huden förändras

En fjällande ring på huden är sällan akut, men den ska tas på allvar eftersom ringorm smittar och ofta behöver behandling. Dokumentera gärna förändringen med ett foto och notera när den började, om den växer och om någon i familjen eller något husdjur har liknande symtom.

Det mest praktiska förhållningssättet är att låta vårdcentral eller veterinär bekräfta orsaken, börja rätt behandling och samtidigt minska kontakten med handdukar, kläder, borstar och djur. Då slipper du både onödig oro och den vanligaste fällan, att behandla ett synligt utslag men missa smittan bakom det.